 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De allra flesta djurägare är väldigt måna om sina djurs hälsa. De upptäcker när det kommit en knuta i juvret, redan när den är mycket lite. Hunden eller katten kan ha haft klåda eller varit halt ett par dagar när ägaren ringer oss. Med problem i munhålan är det annorlunda. Ofta har problem där gått långt innan ägaren reagerar och söker hjälp. Möjligen reagerar de flesta av våra kunder snabbare och är mer uppmärksamma än genomsnittet eftersom vi under mer än 10 år verkat för bättre tandstatus.
Tandsten och tandlossning är uttryck för vår vanligaste infektionssjukdom, parodontit. Bakterier koloniserar matrester som sitter kvar på tändernas ytor. Dessa mjuka beläggningar blir förkalkade och bakterierna blir bofasta. Tandkött och käkben blir angripet av bakterierna och man får en inflammerad munhåla. Ofta lokalt till en början men så småningom drabbas allt större delar av munhålan. Tänderna blir ofta täckta av tjocka lager av tandsten. Tandköttet blir rött och blöder lätt. Tänderna börjar tappa sitt fäste i käkbenet. Djupa fickor mellan tanden och käkbenet gör det lättare för bakterierna att finnas kvar. Här är miljön för dem perfekt. I vissa fall kan elaka förruttnelsebakterier som inte tål syre få fotfäste. Då kan sjukdomen förvärras mycket fort och många tänder på kort tid bli lösa på grund av att käkbenet runt tanden lösts upp.
De flesta som söker hjälp för sin hund gör det när djuret luktar illa ur munnen. Ganska ofta luktar då hunden så illa att det är svårt att förstå att man har stått ut med att ha hunden inomhus. Det är inte bara gamla hundar som drabbas även om det är vanligare. Många börjar få problem redan när de är ett par tre år gamla. Vissa raser drabbas lättare än andra. De mindre hundraserna är klart överrepresenterade bland våra patienter med tandlossningssjukdom. Hundraser som t.ex. Yorkshireterrier, Dvärgtax, Papillon, och Cavalier King Charles Spaniel är ofta tidigt angripna av tandsten. Men även större hundraser drabbas. Boxer och Collie är också överrepresenterade. Hos de senare reagerar dessutom tandköttet ofta genom att växa till och forma ett tjockt, knöligt tandkött som ibland helt gömmer tanden det växer runt.
Har tandlossningssjukdomen gått för långt så går vissa tänder inte att rädda. De har helt enkelt inget fäste i käkbenet längre. I de djupa fickorna runt tanden frodas då bakterierna och sjukdomen kommer att fortsätta oavsett vad vi gör. Då är det bättre att dra ut dessa tänder. De kommer annars att bara orsaka lidande för hunden. Är fickorna inte så djupa kan vi stoppa upp förloppet genom en kombination av rengöring under narkos och förebyggande åtgärder.
När vi har tagit bort tandstenen och dragit de tänder som är bortom hjälp så krävs en insats av ägaren för att problemen inte skall komma tillbaka. Sköts inte eftervården är vi snabbt tillbaka i ett dåligt läge igen.
Vad kan vi göra och hur går det till?
Svar på de frågorna får du i spalten om två veckor.
Ha en fortsatt skön sommar!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
