 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
God fortsättning på det nya året!
Det har varit en avkopplande och lång ledighet för många. Lugnt och skönt för de flesta, men inte för alla!
Nyåret är redan en dryg vecka gammalt så det är väl för sent att komma med goda råd angående hundar och smällandet.
Fortfarande hör man dock en och annan smällare. Är inte de förbjudna förresten?
Dagarna innan nyårsafton började en tid som för många hundar och hundägare är den besvärligaste perioden på hela året. Man kan inte föreställa sig vilket problem det är om man inte själv sett hur kollosalt stressade en del hundar blir av smällandet.
Jag tycker att jag låter som en glädjedödare när jag skrivet detta men verkligheten är sådan. Visst uppskattar man att se den färgsprakande prakten som lyser upp himmelen runt tolvslaget. Men det kunde räcka med det. Är man ägare till en hund som blir helt under isen av bara ett par smällar så uppskattar man inte smällandet. Framför allt så uppskattar man inte att det smälls under flera dygn före och efter nyårsafton.
Vad som egentligen orsakar skotträdsla hos hundar är omtvistat. Förmodligen finns det en nedärvd försiktighet som utlöser en flyktreaktion vid höga ljud. Således en i grunden naturlig reaktion. Hos vissa individer har denna rädsla förstärkts och förväntningar på obehagliga upplevelser gör att de reagerar även på obetydliga smällar. Effekten av smällar på en del hundar är mycket påtaglig. När det börjar smälla, och det kan vara några få dova knallar i fjärran eller en visslande raket, så börjar hunden bli orolig. Den hässjar, skakar och försöker komma undan eller söka stöd hos husse eller matte. En del hundar skäller och beter sig som om de är hotade. De flesta vill bara komma undan och mår riktigt dåligt. Det är svårt att se någon rationell anledning till detta beteende. En liten smäll långt borta och hunden blir ett nervvrak!
Långt ifrån alla hundar tycker att ljudet av smällar är störande, men problemet är alltså stort för dem som drabbas.
Vad kan man göra för att mildra nyåret för dem? Det bästa är naturligtvis att hundarna inte behöver höra oljudet.
Fly staden, flytta ut i en stuga mitt i skogen. Kanske inte ett alternativ som tilltalar eller ens är möjligt för så många.
Stoppa fettvadd i öronen på hunden. Visst det går väl bra och det hjälper säkert till att dämpa hörseln men troligen inte tillräckligt. Det behöver förmodligen kombineras med andra åtgärder som att stänga dörrar och fönster och komma så långt från ytterväggarna som möjligt. En del hundar vill krypa in i små mörka utrymmen, in i en garderob eller under en säng.
Man kan skruva upp ljudet på musikanläggningen för att ljuden utifrån inte skall vara lika lätta att uppfatta. Det finns kanske en risk för att grannarna kommer att klaga.
Att tala lugnande med hunden och klappa och smeka den kan ha en viss effekt men ofta är de så uppe i varv att de inte är mottagliga.
Lugnande och ångestdämpande medel används också. De kan vara förknippade med risker, speciellt för äldre hundar. Medlena är som regel receptbelagda. Innan veterinären skriver ut den typen av medel skall hunden ha hälsoundersökts. Vissa medel får effekten att hunden blir trött och somnar eller halvsover. Andra gör att de inte lika lätt hetsar upp sig eller inte hetsar upp sig lika mycket.
Något riktigt bra medel att ge finns inte. Det bästa är att hunden inte behöver höra eländet.
Tyvärr är det gott om dessa hundar som även reagerar kraftigt på åska. Det finns till och med de som bryter ihop av att någon smäller med en bildörr eller tappar ett grytlock.
En jakthund som inte klarar av att det skjuts har ingen lysande karriär framför sig. Lustigt nog finns det jakthundar som inte har några problem med gevärsskott men däremot reagerar mycket på åska. Problemen med skotträdsla eller åskrädsla har en tendens att bli värre med stigande ålder. Hundar som aldrig visat några sådana tecken som unga kan mycket väl utveckla problem när de blir äldre.
Det påstås att man kan träna bort problemet, åtminstone om det inte är så utvecklat. Det finns flera böcker i ämnet. Jag har dock aldrig pratat med någon som säger sig ha lyckats.
För några månader sedan hade vi en hund på kliniken som emellertid hade blivit botad. Inte av att ägaren hade lyckats träna bort rädslan för smällar utan för att den gamla hunden hade blivit döv. Ägaren tyckte att det var synd att hunden tappat hörseln men såg fram emot nyårsafton med större glädje än på länge.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
