 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Det pratas mycket om prostataproblem på män just nu. Även hundar kan få problem med prostata. Det är oftast medelålders eller äldre hanhundar som drabbas och symtomen kan variera från lindriga till mycket kraftiga.
Prostata är en könskörtel som hanhundar har. Den sitter där urinblåsan övergår i urinröret och kallas på svenska för blåshalskörteln. Prostatan bidrar normalt med ett sekret som utsöndras när hanhunden ejakulerar.
Prostata kan drabbas av infektioner, godartade förstoringar och elaka tumörer.
Infektioner behandlas med antibiotika, ofta under ganska lång tid. Vi skall inte diskutera infektioner ytterligare i dagens spalt.
Symtom på prostataproblem kan på en hanhund vara t.ex. att han droppar urin eller blodblandat sekret från penis.
En del hundar har ont eller obehag i vissa kroppsställningar eller situationer. En djurägare som är mycket rutinerad och som tävlar mycket med sin hund, noterade att hunden hade obehag när han satt och skällde. Att stå och skälla gick bra.
Vid undersökningen upptäcktes att hennes hund hade en förstorad och ömmande prostata. Efter behandling blev han av med besvären och skällde som vanligt igen.
Det är ovanligt att hanhundar som drabbats av prostataförstoring får svårt att kissa. Däremot kan smal avföring och svårigheter att bajsa vara tecken på prostataförstoring. Hundens anatomi gör att prostatan, om den växer sig stor, kan klämma till ändtarmen och därigenom orsaka hunden svårigheter att bajsa. Som en följd av åtklämningen kan även fickor på den sista delen av ändtarmen bildas. Är de stora så kan man ibland se, när hunden försöker bajsa, att det buktar ut vid sidan av analöppningen. Då har stödjevävnaden i området runt analöppningen tillbakabildats. Stora fickor kan bildas och avföringen samlas gärna där i stället för att komma ut genom analöppningen. Hunden har då fått ett perinealbråck vilket kan vara mycket besvärligt och smärtsamt.
På kliniken undersöks hunden ofta både genom att veterinären känner på prostata genom ändtarmen och genom röntgenundersökning. Ibland tar man även till ultraljudsundersökning.
Ett urinprov brukar ingå.
Eftersom prostata är en könskörtel påverkas den som regel av hormoner. Det utnyttjar man i samband med behandlingen. I stället för att försöka att operera bort prostata, så behandlar men med honliga könshormoner. Denna behandling sker som regel genom injektioner två till tre gånger per år.
Ännu bättre effekt på prostata får man om man tar bort den hanliga könshormonproduktionen på den drabbade hanen. Man kastrerar honom alltså. Prostatan blir då, som regel, mycket liten bara på några veckor och därmed är problemet som regel löst för all framtid.
Har följdsjukdomar, som t.ex. perinealbråck, hunnit utvecklas så komplicerar det behandlingen. Perinealbråck kräver ofta operation. Det är inte alltid möjligt att bota stora perinealbråck med rimliga åtgärder.
Stora cystabildningar i prostata förekommer men är inte så vanliga. De kan också försvåra behandlingen.
Vi har använt benämningen godartad och elakartad prostataförstoring. Huruvida det rör sig om en godartad eller elakartad förstoring har vi ofta svårt att avgöra eftersom vi inte tar vävnadsprov från prostata på hundarna. Det är tekniskt mycket besvärligare än på människor. Någon statistik har jag inte kunnat finna i litteraturen men sannolikt är det så att det är mycket ovanligare med elaka prostatatumörer än med godartade prostataförstoringar.
Prostataförstoring på medelålders och äldre hanhundar är ett ganska vanligt problem. De flesta går att behandla framgångsrikt med kastrering eller hormonbehandling. Har prostataförstoringen hunnit orsaka följdproblem så är behandlingen mer omfattande och utgången osäkrare.
Ett vanligt symtom på prostataproblem är blodblandat dropp från penis. Även smal avföring kan bero på prostataförstoring.
Misstänker du att din hanhund har prostataproblem så kontakta din veterinär.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
