 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
På våra minsta sällskapsdjur är utvärtes parasiter ett vanligt problem, och det är den vanligaste orsaken till veterinärbesök. Idag tar veterinärspalten upp de vanligaste av dessa parasiter, hur det ser ut och hur man behandlar.
Den i särklass vanligaste parasiten är skabbdjuret Trixacarus caviae. Den ger kraftig klåda så marsvinet kliar upp sår, vanligen på ryggen. Man ser också rodnad i huden, håravfall, mjäll och sårskorpor. Så småningom blir huden kroniskt förtjockad. I vissa fall är klådan så intensiv att marsvinet får epilepsiliknande anfall. Det flesta marsvin har skabbdjur i liten mängd utan att ha symptom och sjukdom bryter ut när marsvinet blir stressat eller sjukt av annan anledning. Även C-vitaminbrist kan ge utbrott av skabben. Marsvin är nämligen som människor, de behöver detta vitamin dagligen för att må bra.
Diagnos ställer man på djupa skrapprov från huden. Behandlingen är injektioner med t.ex. Bimectin® vid tre tillfällen. Samtliga marsvin hos ägaren skall behandlas och burarna skall rengöras. Marsvinsskabb kan smitta människor.
Löss förekommer också hos marsvin. Det finns två olika, dels Gliricola porcelli och dels Gyropus ovalis. Löss och lusägg är så stora att de kan ses med blotta ögat .Löss ger klåda och irritation, mest runt öronen och även håravfall Behandlingen är antingen injektioner med Bimectin® eller bad med t.ex. Canitex® tre gånger med tio dagars mellanrum. Vid badning måste man se till att marsvinet inte blir alltför nedkylt.
En vanlig parasit hos kanin är mjällkvalstret Cheylitiella parastitovorax. Det kan ge allt ifrån inga symptom alls till klåda, kraftig mjällbildning, rodnad i huden och håravfall. Förändringarna ses mest på ryggen. Den här parasiten trivs också på hund och katt, och ger även röda kliande utslag på människor. Den bästa behandlingen är injektioner med Bimectin®
Kaninkvalstret Leporacarus gibbus förekommer också, en parasit som kan förekomma utan att ge symptom, eller den kan ge kraftig klåda. Vid större angrepp ser det ut som man strött malen peppar i pälsen, kaninen tappar päls och huden blir röd. Behandling är antingen injektioner med Bimectin® eller behandling med det receptfria Advantage®, den som används till katt. Dosen är 10 mg. per kilo. Kvalstren angriper inte människa.
Öronskabb är vanligt och mycket smittsamt. Kaninens öronskabb smittar inte hund eller katt.
Det ger kraftig irritation med skakningar på huvudet och tjocka sårskorpor i öronen. Förändringarna kan sprida sig till andra delar av kroppen. Om ingen behandling ges kan man få inflammationer i mellanörat och även hjärnhinneinflammationer. Det behandlas aningen med Bimectin®-injektioner eller receptbelagda Otimectin®- droppar. Samtliga kaniner i besättningen skall behandlas.
Den vanligaste parasiten på hamster är Demodex, ett kvalster som lever i hårsäckarna. Parasiten sprids från mor till ungar under digivningen, så detta kvalster finns hos de flesta hamstrar. När djuret blir gammalt eller sjukt av annan anledning kan hårsäckskvalstren börja ge symptom i form av torr och mjällig hud, däremot sällan klåda. Behandling sker med Bimectin® men det är svårbehandlat då det alltid finns en allvarlig grundorsak.
På iller är det vanligt med öronskabb. Det är samma typ av öronskabb som också drabbar hund och katt. Öronen fylls med svart eller brunt sekret, det kliar och illern skakar på huvudet. Diagnos ställer man genom att titta på öronsekretet i mikroskop, iller kan nämligen ha brunt sekret i öronen utan att ha öronskabb. Behandlingen är rengöring med vaxlösande preparat och injektioner med Bimectin® eller Fucidin comp. örondroppar.
Dessutom kan iller drabbas av skabb på övriga delar av kroppen. Det förekommer två olika varianter. En variant drabbar bara tassarna som blir röda, svullna och såriga. Klorna kan tappas eller bitas bort. Den andra formen ger intensiv klåda på kroppen med håravfall och rivsår. Behandlingen är injektioner med Bimectin®. Illerskabben kan ge utslag på människa.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
